USA har större statsskuld än Euroområdet (EMU) och dessutom ett mer än dubbelt så stort budgetunderskott. Ändå är det i Europa som det pratas tuffa besparingar, skattehöjningar, försämrade sociala skyddsnät och höjd pensionsålder. Kan det som sker i Europa vara en generalrepetition för vad som komma skall i USA?

Faktum är att USA har större obalanser i statskassan än vad EMU, sett som en region, har. Enligt OECDs senaste prognos förväntas USAs budgetunderskott i år vara 10 procent av ekonomins storlek. I EMU förväntas underskottet hamna på bara 3 procent. USAs statskuld förväntas hamna över 100 procent, lika stor skuld som landets totala produktion, jämfört med något under 100 procent i EMU.

Trots svaga statsfinanser har USA valt en strategi där de låter budgetunderskottet bli ännu större för att få mer fart i ekonomin, dvs skapa högre tillväxt och fler jobb. Detta har accepterats av långivarna, dvs investerare som köper de statsobligationer USA ger ut, eftersom amerikanska staten fortfarande kan låna till 2 procents ränta, dvs lika billigt som svenska staten som dock har mer eller mindre balans i budgeten.

I EMU däremot har många länder tvingats till så tuffa åtgärder att sittande regeringar har fått avgå – tex i Grekland, Italien, Spanien, Belgien och nu senast även i Frankrike. Misstron är fortfarande stor bland obligationsinvesterare. Trots stöd från EUs räddningsfond och IMF finns en oro för att trenderna ändå är ohållbara och att situationen kommer att bli värre. Vissa länder är för stora för att rädda med ekonomiskt stöd. Politikerna anses göra för lite och därför tvingas nu även Italien och Spanien betala närmare 6 procent när de behöver låna pengar.

USAs trender är också ohållbara – enkel matematik säger att varje år budgetunderskottet är större än ekonomins tillväxt stiger statsskulden. I USA är det framför allt trenderna med stigande sjukvårdskostnader, försvarsutgifter och underfinansierande pensionssystem som är huvudproblemen.

Politikerna i USA är inte handlingskraftigare än de europeiska, snarare tvärtom. Samtidigt som de statsfinansiella problemen i USA växer så är politiken i USA lamslagen. Republikaner och demokrater i USA verkar bara kunna enas om att de är oeniga. Föga förvånande gör presidentvalet i november att oviljan att kompromissa är stark. I EMU däremot har politikerna verkligen kompromissat även om vägen dit varit skakig och fortfarande är så.

Trots de oroande statsfinanserna på båda sidor Atlanten så är tongångarna väldigt olika och lite tillspetsat är det så att:

  • Den amerikanska centralbanken, Fed, anser att det vore illa att spara och göra budgetnedskärningar i detta läge. Tillväxt är vad som behövs – även om en långsiktig plan för den för att minska budgetunderskott och statskuld skulle vara önskvärt.
  • Den europeiska centralbanken, ECB, däremot har krävt tuffa budgetnedskärningar och en finanspolitisk pakt över landgränserna för att de skulle ge stora likviditetsstöd. Besparingar är det som gäller – även om de betonar hur viktigt strukturella reformer fortsatta investeringar är för att skapa tillväxt på längre sikt.
  • I USA är det politikerna som envist är emot högre skatter men folket verkar ha en viss öppenhet för detta. I Europa vill politikerna höja skatterna men folket är emot.

Hittills har obligationsinvesterare accepterat att USA gasar på, dvs. använder statskassan för att skapa tillväxt, medan de ansett att EMU inte gör tillräckligt tuffa besparingsåtgärder.

Det är långivarna som avgör vilken strategi USA respektive EMU kan föra – tillväxtstimulanser eller budgetbesparingar. Faktum är att USAs läge är bättre.

Potentiell tillväxt som är summan av befolkningstillväxt, produktivitetsförbättringar och immigration bedöms vara bättre i USA än i Europa. Ju högre tillväxt desto mer skatteintäkter och mindre arbetslöshetsersättningar.

Europa har större problem med konkurrenskraften. Många länder i EMU har sett sin konkurrenskraft försämras sedan euron infördes och de kan inte hoppas på en svagare valuta annat än för EMU som helhet. Ingen verkar veta hur länder som Grekland och Portugal skall bli konkurrenskraftiga – det kommer att ta lång tid. Men även för länder som Frankrike har konkurrenskraften försämrat det senaste decenniet.

Rörligheten på den amerikanska arbetsmarknaden är fortfarande bättre än i EMU, även om den is USA har hämmats av att många sitter fast med högt belånade hus som fallit i värde.

USA löste sina bankproblem efter Lehmankraschen hösten 2008 mycket snabbt och kraftfullt. Europa har ännu inte nått enda fram. Bankerna i Europa konsoliderar fortfarande sina balansräkningar och är ganska ovilliga att låna ut samtidigt som den låga farten i ekonomin innebär att efterfrågan på banklån är nästan obefintlig i EMU. I USA har redan ett trendbrott skett.

Europa har mycket mer att bevisa än USA än så länge. Hur det ser ut om 5 år återstår att se – då kan pendeln ha svängt. Men att USA i dagsläget, då de kan låna på 10 år till under 2 procent, eller ens 2013 skulle genomföra smärtsamma besparingar förefaller uteslutet.

Helena Haraldsson, Makroanalytiker Carnegie Strukturerade Investeringar