Ni har väl sett trailern? Eller i alla fall hört världens bästa signaturmelodi eka från tv-rummet. JR är tillbaka och om bara några veckor blir det Dallas igen på en tv-skärm nära dig.  Jag får väl erkänna att jag redan tjuvtittat lite på Dallas 2012 i sommar, och det är verkligen fantastisk såpa! JR är lika ond, Bobby har lika mycket (fast gråare) hår och Sue Ellen ser fortfarande ständigt ut att vara på vippen att börja gråta.

De nya karaktärerna, det vill säga den nya generationen oljeborrare, är lite bleka jämfört med veteranerna, men det gör inte så mycket. Tempot på förvecklingarna är högre än någonsin. Olja är dyrare än någonsin och produktionen är påkostad och proffsig. Upplagt för succé alltså.

Men det är inte bara bra underhållning. Jag är uppvuxen inom ett familjeföretag, och får väl erkänna att även om Dallas är skruvat till det absurdas gräns så känner jag igen mig då och då. Jag känner igen den totala lojaliteten till företaget och familjen om hoten utifrån, och jag känner också igen hur svårt det kan vara skilja på familjerelationerna och företagets bästa. På ont och på gott. Det är svårt att förklara hur det är att jobba och äga ihop med de som känner en allra bäst, men som också har störst potential att skada en för de som inte upplevt det.

Men jag behöver ju inte förklara det. Familjeföretagande och generationsskiften ligger till grund för många våra mest kända böcker och filmer, från Buddenbrocks till Gudfadern. Det är bara i Sverige det är lite tunt med familjeföretagandet i kulturen. Såpan Rederiet kan jag komma på, och romanen Chefen fru Ingeborg. Men annats känns det tunt. Ofta skildras det svenska företagandet mest som en förtryckande och utsugande yttre kraft. Inte hur det som kan förena en släkt över generationerna och inte hur det kan bygga företag som är både hållbarare och uthålligare än de flesta.

Lyckligtvis lever vi ju i en global värld, och där finns familjeföretagandet alltid med när filmskaparna funderar över nästa projekt. Så här kommer några tips på filmer om familjeföretagandet som jag sett och tyckt om i sommar så att ni klarar den spännande väntan fram till Dallaspremiären.

En Italiens familj på gränsen till sammanbrott handlar om en familj som bara har en pastafabrik, men två söner som förväntas ta över.

Amerikanska Todays special handlar om en som vill bli stjärnkock men hamnar på faderns indiska kvarterskrog.

Och dessutom har jag sett om en gammal favorit, Kinky Boots om sonen som mer eller mindre mot sin vilja tar över emot den exklusiva skofabriken när fadern plötsligt dör.

P.S. Snart kommer dessutom filmen som baseras på kultkomedin Arrested Development. Oj vad jag ser fram emot det! The final Countdown has begun!

Att generaldirektör Christina Lugnet skulle få gå stod väl klart ganska tidigt, men frågan är om det inte är mer som behöver granskas på Tillväxteverket, och hos verkets uppdragsgivare – regeringen.

Tillväxtverket som kom till 2009 har till uppgift att främja entreprenörskap, ökad konkurrenskraft och tillväxt i företag samt utvecklingskraft i alla delar av landet. Dessa mål låter ju fantastiska, men verksamheten har främst bestått av att Tillväxtverket fördelar stöd till branscher som regeringen ser som lite extra viktiga. Under Maud Olofssons tid var det framför allt företag som drivs av kvinnor. Vad Annie Lööf gillar vet vi inte än.

Enligt regleringsbrevet för 2010 fördelades alltså Tillväxverkets 216 miljoner kronor för näringslivsstöd på 93 miljoner för kvinnors företagande, 55 miljoner kronor för miljötekniksatsningar, 20 miljoner kronor för kreativa och kulturella näringar och 20 miljoner kronor för innovationskraft hos unga samt 10 miljoner kronor för insatser för entreprenörskap och förnyelse inom välfärdssektorn. Enligt Statskontoret, som granskade myndighetens verksamhet under 2010 smetades dessa pengar ut på hela 75 program eller insatser under 2010, 48 av dem av tillfällig karaktär.

Problemet är bara att det är väldigt svårt att veta om alla dessa pengar och program får ett positivt resultat. Snarare är det så att företagarambassadörer, branschstöd och mediasatsningar går tvärs emot vad det mesta som entreprenörskapsforskning visat ger fler och hälsosammare företag.

Pontus Braunerhjelm är professor på KTH och vd för Entreprenörskapsforum som bland annat står bakom den svenska delen av en global undersökning av företagsklimatet kallad GEM, Global Entrepreneurship Monitor. I en intervju med Nya Affärer från förra året gjorde han tydligt att det som ger bättre företagsklimat på längre sikt är inte duttande med stöd till de företag man gillar bäst för dagen utan generella regelförenklingar och lägre företagsskatter.

På båda dessa fronter har alliansregeringen dragit fötterna efter sig trots återkommande krav från företagare och företagarorganisationer.

Det räcker inte med att utvärdera representationsrutinerna. Ännu viktigare är att utvärdera om Tillväxtverkets program faktiskt är ett effektivt sätt att stötta företagen.

Jag tror faktiskt det är rätt många som tycker att det talas för mycket om entreprenörskap, och allra helst när det gäller andra sammanhang än traditionellt företagande.

Och visst blir det lite mycket ibland. Alla från dagisbarn till nypensionerade ska i en idealvärld bli entreprenörer eller tänka entreprenöriellt. Varför, och vad det egentligen skulle innebära är ofta oklart.

Men sedan hamnar man på Geek Girl Meetup, och allt blir solklart. Att vara entreprenör är att lösa problem och inte vänta på att någon annan ska göra det. Så enkelt är det.

För den som inte vet är Geek Girl Meetup en okonferens, alltså en konferens som arrangeras av deltagarna. Den riktar sig till kvinnor som är intresserade av webben, kod och innovation. På en okonferens står deltagarna för innehållet. De som vill håller ett föredrag eller en workshop, och de som inte vill det kanske twittrar eller bloggare eller kokar kaffe. Under dagen kan det uppstå hål i programmet, som genast annonseras så att någon inspirerad deltagare kan fylla det med innehåll.

Vad kan det bli av det undrar ni? Låter det inte lite löst att låta deltagarna stå för programmet och ha en så obestämd idé om hur konferensen ska se ut när man börjar? Men det är här det där med entreprenörskapet kommer in. Allt fungerar ju! Det ligger en namnlapp på ett bord när jag kommer. En skylt pekar mig åt rätt håll och snart är det igång. Ett gediget program med tre olika spår fyller helgen. Några av programlapparna är handskrivna eftersom de hålen fyllts på med programpunkter som uppkommit under konferensens gång. Entreprenörerna tar för sig och ser möjligheterna. Långa lunch- och fikapauser fylls av mingel och nätverkande. Jag misstänker att flera medverkande inte går på så många föredrag, men att de är där för att träffa rätt kollegor och kontakter, och helt enkelt inspireras. Men det är ju entreprenöriellt det också?

Min koderfarenhet begränsas till lite basicprogrammering för mer än tre decennier sedan, men affärsutveckling och webb gillar vi. Jag lyckas dessutom helt tack vare hjälp från ett par mycket begåvade nya och nygamla bekantskaper komma tvåa i ett quiz.

När jag framåt eftermiddagen smiter delar jag busskur med ett gäng från konferensen som verkar vara tillresta från södra Sverige. Nöjda och glada drar de ut i det soliga vädret. Jag hör på samtalet att rosévinslängtan blivit för stark, och de diskuterar var i Stockholm de kan sitta i solen. Jag funderar en stund på att komma med några tips men hade inte behövt bekymra mig. En av de entreprenöriellt lagda tjejerna har redan intervjuat de hon nätverkat med under dagen och har flera bra förslag. Entreprenören löser sitt eget problem, utan att vänta på mitt lilla bidrag.

Skulle man någonsin kunna få nog av det? Här kan du läsa mer om Geek Girl Meetup, och här finns en blogg med lite bilder från lördagens evenemang i Stockholm.

I veckan är åter det dags för vår systertidning Veckans Affärers lista över Sveriges 125 mäktigaste kvinnor. Den har presenterats i samband med kvinnodagen i hela 15 år och fått stort inflytande över debatten om kvinnors makt och roll i näringslivet.

Listan presenteras på en stor gala varje år, och 2012 får äntligen också entreprenörerna ta plats. Nya Affärer har nämligen fått utse en kvinnlig entreprenör som får sola sig i glansen på galan och utmärkas för att hon skapat sin egen maktposition som företagare.

Under dagarna fram till det stora avslöjandet får ni också möta några bubblare på listan.  Först ut är Sara Hürlimann som tog makt över sin egen karriär. När det var dåligt med tandläkarjobb i Sverige sökte hon sig till Schweiz. Idag äger och leder hon Schweiz största aktör inom tandvård och har just startat den första kliniken i Sverige.

Läs mer om Sara Hürlimann här!

Vår andra bubblare är Helena Casserlöv-Kvist. När hon startade sitt företag Meritmind var målet att fullt ut få genomföra affärsidén och de egna värderingarna. Därför startade hon med eget kapital och riskerade allt för att få behålla full kontroll över företaget.

Läs mer om När Helena Casserlöv-Kvist här.

Trevlig läsning!

En av omvärldens starkaste trender är företagare på TV. Det verkar som varje land har sin egen version av Draknästet eller tävlingar där du vinner ett startkapital eller en mentor.

Och jag älskar det. Kombinationen av att se människor som brinner för sina företag få hjälp, och möjligheten att bli påmind om de där företagsekonomiska grundgrejerna som man så lätt tappar bort är fantastisk.

Min favorit var länge Gordon Ramsays Kitchen Nightmares – på den tiden Gordon åkte runt och räddade skabbiga pubar på engelska landsbygden. Det marknadsfördes väl som ett matprogram. Men handlade i verkligheten mest om att Gordon om och om igen upprepade sanningar som gäller de flesta företag: Gör det du är bra på. Slösa inte med resurserna. Håll menyn kort.

Sedan var det intressant att han bara gjorde omvärldsbevakning på kunderna. Inte konkurrenterna. Och det är ju en poäng. Du kan bli bättre på att ge kunderna vad de vill ha, men du kan inte påverka dina konkurrenter.

Sedan kom hon som räddar hotell, han som räddar barer, tävlande bagare och florister och de som vann små hotell på italienska landsbygden. Vågar jag erkänna att jag älskar när Tabatha Coffey hittar smutsen i hörnen på de frisersalonger hon styr upp?

Men nu har jag en ny favorit. Mary Portas. Kvinnan som inte bara älskar mode och shopping, utan också ser handeln i ett större sammanhang, som arbetsgivare och samhällsekonomisk drivkraft. Samtidigt är hon fortfarande är entreprenör ut i fingerspetsarna – en engelsk varuhuskedja presenterade nyss hennes andra klädkollektion.

Mary Portas älskar service! Mitt favoritprogram var utan tvekan det där hon efter många om och men lyckade övertyga innehavaren av en butik för stora kvinnor att kunderna inte blev mer motiverade att handla av att ständigt få påpekat vilken del av deras fysik de behövde dölja lite extra. Till slut gick budskapet in och försäljningen vände direkt. Vilken överraskning!

På svensk tv kan man i ytterligare någon vecka se henne sätta grabbiga mobiltelefonförsäljare på plats här:

Och för den som vågat sig på Pinterest har Nya Affärer börjat sitt pinnande med att samla ihop fler företagartvpersonligheter här:

Det visar sig nu att fler än jag gillar Mary Portas. Hon har blivit en så stor del av Englands samtal om krisen och ekonomin att David Camerons regeringen utsett henne att leda arbetet med att vända trenden för oberoende butiker i småstäderna som konkurreras ut av shoppingcentrens superbutiker.

Företagare vi ser på tv kan alltså betyda mer än bara underhållning för stunden. Därför ser jag fram emot UR:s nya satsning Idéfabriken. Femte mars, 22.00, SVT1. Jag kommer att titta. Kommer du?

Läs mer om Idéfabriken

Är det dags för Sveriges första cashmob? Eller har den redan hänt och jag har missat den?

Startar du en måste du höra av dig till mig, för det känns som en av de mest sympatiska idéerna på länge. Man shoppar lokalt tillsammans. Både för att ha kul och för att stötta en lokal entreprenör.

Cashmob låter ganska likt flashmob, och det stämmer. Idéen föddes som en reaktion på förra årets flashmobtrend där man samlade stora grupper av människor på samma plats genom att information om mötesplatsen snabbt spreds på nätet. Tyvärr ledde även fredliga flashmobbar till problem för företagare när ljusskygga element använde folkmassan som skydd för att stjäla eller vandalisera.

Cashmobben är helt fredlig och går ut på många spenderar pengar på samma ställe samtidigt. De som deltar åtar sig att spendera minst 20 dollar och med twitter och andra sociala media drar man ihop så många som möjligt. Det låter inte så revolutionerande men finessen är att man gör det hos fristående entreprenör för att stötta det lokala näringslivet. Cashmobbarna har dragit in hos lokala järnhandlare, nedläggningshotade matvarubutiker, hantverkare och konstnärer. De som deltar beskriver att de upptäcker nya affärer i sin hemstad, och träffar nya människor. Och så får man ju shoppa lite med gott samvete också.

Den amerikanska advokaten Andrew Samtoy organiserade den första sammankomsten 16 november 2011.  Idag finns det 82 cashmobs i olika städer I USA och Canada registrerade på rörelsens mer eller mindre officiella blogg www.cash-mobs.com.

Rörelsen har till och med hamnat på CNN.com, som ett exempel på hur man kan påverka sitt lokala näringsliv på den allra lägsta nivån, och få en kul shoppingkväll på köpet. Deltagarna måste dessutom avsluta med att gå ut och dricka ett glas. Säkert en bonus för ytterligare en lokal entreprenör.

24 mars är det National Cash Mob-dagen i USA. Hinner någon organisera en cashmob i Sverige innan dess? Följ utvecklingen på twitter under #cashmob.

Vi behöver jobba längre för att behålla välfärden. Det är budskapet från Fredrik Reinfeldt till veckans ministermöte Northen Future Forum. Och han har naturligtvis rätt. När vi lever längre så behöver fler naturligtvis arbeta längre för att socialförsäkringssystemen inte ska braka ihop.

Sveriges småföretagare borde uppmuntra Reinfeldt. I en ny undersökning menar mer än en fjärdedel av Sveriges småföretagare att de kommer att arbeta efter 65. Men frågan är om det bakom den glädjande siffran döljer sig ett problem som många diskuterat men ingen funnit någon lösning på.

Sverige har nämligen redan Europas äldsta företagare. Och det beror inte bara på att man älskar att arbeta utan också på att många generationsskiften skjutits upp i brist på alternativ.

Enligt en utredning om generationsskiften från Nutek fanns det 2004 46000 företag där företagsledaren är var 50 år och ägde över 50 procent av företagen. 215 000 var anställda i dessa företag.

Dessa företagare måste oftast lägga ned företaget för att gå i pension, eftersom det är väldigt svårt att ta över ett företag i Sverige. Inte ens om barnen än intresserade går det alltid att lösa, eftersom man även i ett sådant läge kan behöva kompensera de barn som inte vill ta över.

Det saknas helt enkelt kapital för att köpa företag. Och den finansiella krisen har inte gjort det lättare. Förslag finns om skatterabatt eller olika stödlån om man återinvesterar i onoterade bolag, eller ökade möjligheter för Almi att låna ut till företagsköp. Men inga åtgärder har skett sedan 2004 när Nutek utredde problemet på statens uppdrag.

Det är dags för åtgärder, och det snabbt. På kort sikt får företagare som fortsätter arbeta kanske lite bättre pension, men på längre sikt hotas hundratusentals svenska jobb.

Skylten vid E18/E20 vid Glanshammar utanför Örebro gör reklam för ett företag som uppenbarligen vill att jag ska stanna på kaffe och mat och samtidigt bli av med eventuella skadedjur. En klassiker som jag småler åt varje gång jag kör förbi. Säljer samma företag både bekämpningsmedel och driver vägkrog? Eller är det två företag som delat på samma reklamskylt (med gemensam grafisk profil)?

Alla serieföretagare vet att affärsidéer har en tendens att uppstå lite som de vill. De ärvs, de kommer till en mitt i natten och de uppstår i kundernas behov. Långt ifrån alla idéer passar in i företagsbeskrivningen. Men det finns inga lagar mot spretiga företag och tur är väl det. Hur hade det annars gått för killen med sju firmor som Nyföretagarcentrums rådgivare Birgit Båvner berättade om i artikeln om bolagsformer för multiföretagare.

Hur hade världen sett ut utan företag som Carlssons El & Jakt, som insprängt i sin elaffär i Kungshamn enligt egen utsago har “ett eldorado för den jaktintresserade”. Flera journalister tipsade mig om Himalaya Kött & Video i Stockholm och Hemse Krut och pappershandel på Gotland. Men min absoluta favorit, bland multiföretagarna, är ändå Stenåsens Kött & Svets. Precis som grundaren Ingemar Häljestam sa när jag intervjuade honom. Vem behöver marknadsföring, med ett sånt namn?